Detta råkar egentligen vara inlägg nummer 101. Eftersom Linn dock hann före mig med nummer hundra utan att uppmärksamma det över huvud taget tyckte jag att jag i alla fall borde hurra lite för de hundra(en) inläggen vi lyckats åstadkomma hittills!
Annars känner jag mig just nu som ett osocialt monster, instängt mellan fyra väggar dagarna i ända. Om jag kunde skulle jag be tiden att skynda sig och sakta ner på samma gång.